Fiskerimästaren Lars Sundqvist och hans kolleger i Vasa övervakar fisket i längs den finska kusten i hela Bottniska viken. Den finländska laxövervakningen har väckt intresse ända i Sverige.
– Hallå där, vilka är ni?
Ropet ekar över ån Lestijoki i byn Himango i Kalajoki. Fiskerimästaren Lars Sundqvist och fiskeribiologen Markus Leppikorpi stannar med sin lilla plåtbåt vid en vakare. Sundqvist hittar uppgifter om ryssjans ägare och fäster en grön lapp på vakaren.
– Vi är fiskeövervakare från NTM-centralen, svarar han några karlar som står framför ett båtskjul.
”Vi är inte ute för att bötfälla fiskarna. Vi vill bara att de ska följa reglerna.”
Leppikorpi styr båten mot båtskjulet och de hoppar i land. Nejonögsryssjorna ligger i lång prydlig rad i ån, men några nejonögon har männen inte sett av. Ahti Penttilä har ett par gösar i en röd hink.
– De är under minimimåttet. Nå nej, det är de nog inte, skrockar han.
I fritidsfiske är den minsta tillåtna längden på gös 42 centimeter. Sundqvist tar inte fram måttbandet eftersom gösarna tydligen håller måttet.
– Vi är inte ute för att bötfälla fiskarna. Vi vill bara att de ska följa reglerna. Det är precis som när polisen har däckkampanj – inte vill de skriva ut en massa böter utan de vill att folk ska kolla sina däck, säger han.
Männen berättar att fiskelaget själv märkt ut båtleden i ån. Men det råder ovisshet om varifrån en bestämmelse om ett lokalt minimimått för gösen kommit. Männen tror att den kommit från Vasa.
– Nej, så kan det inte vara för vi utför endast fiskeövervakning i det här området, svarar Sundqvist och försöker förklara hur närings-, trafik- och miljöcentralernas uppgifter fördelats mellan olika områden.
Fiskebiolog Markus Leppikorpi och fiskerimästare Lars Sundqvist övervakar fisket i Lestijoki i byn Himango i Kalajoki.
”Jag bryr mig inte om folks titlar”
”Jag gillar att jag har kontakt med så otroligt många sorters människor. Det har förändrat mig som människa, hur jag ser på andra människor. Jag bryr mig inte om vad folk har för titlar eller ställning. En människa är en människa.”
Lars Sundqvist jobbar som fiskerimästare på Egentliga Finlands närings-, miljö- och trafikcentral. I NTM-centralernas interna arbetsfördelning har den fått ta hand om övervakningen av fiske längs hela Finlands kust och vid kustens å- och älvmynningar med undantag av Åland.
Det innebär resor ända upp till Torneå. Under hösten granskas åmynningarna, på vintern strömmingsfisket och på våren och försommaren laxfisket. Huvudsakligen gäller övervakningen det kommersiella fisket och fiskhandeln.
Men mest sysslar Sundqvist i alla fall med pappersjobb. Han registrerar och upprätthåller registret över alla kommersiella fiskebåtar utom de åländska och tar emot fångstrapportering och uppköpsrapporter. Sundqvists arbetsrum finns i Vasa.
Fiskerimästaren Lars Sundqvist diskuterar med Ahti Penttilä i byn Himango i Kalajoki.
Han började sin karriär på Vasa landsbygdsnäringsdistrikt år 1995 när Finland gick med i EU och därför behövde fler fiskeövervakare. Ursprungligen kommer han från Pargas. Där utbildade han sig på Statens fiskeriläroanstalt. Efter att han blivit färdig började han ta kurser i biokemi på Åbo universitet, men tog sedan jobbet i Vasa eftersom han redan hade familj.
– Jag har inte ångrat att jag hållit fast vid det här jobbet. Jag trivs fortfarande. Jag gillar att jag har kontakt med så otroligt många sorters människor. Det har förändrat mig och hur jag ser på andra. Jag bryr mig inte om vad folk har för titlar eller ställning. En människa är en människa.
”Ingen vill ha landskapsreformen”
”Vi har en flaska champagne i kylskåpet på NTM-centralen. Den öppnas när landskapsreformen faller. Ingen vill ha den här reformen.”
Sundqvist har varit med när arbets- och näringscentralerna tog över, och när de ombildades till NTM-centraler.
På NTM-centralerna befarar man att myndighetsarbetet kommer att tävla om samma pengar som vården om landskapsreformen godkänns och verksamheten överförs landskapen. Fiske- och jordbrukskontrollanter väger lätt mot cancersjuka barn, befarar tjänstemännen.
– Vi har en flaska champagne i kylskåpet på NTM-centralen. Den öppnas när landskapsreformen faller. Ingen vill ha den här reformen.
Laxövervakning väcker intresse
Under de senaste åren har tvisten om vem som ska få fiska lax gått het. Fritidsfiskarna och turismföretagare i Lappland har fört en kampanj för att alla laxar ska få vandra upp i älvarna, medan yrkesfiskarna hållit fast vid att få fiska vid kusten.
– Laxen räcker åt alla bara vi gör det vettigt, och det vi ju. Vi har ett jättebra system när det gäller det kommersiella fisket, kvotering och övervakning, säger Sundqvist.
Finlands system fungerar så bra att Sverige börjat kika på vad vi gör här. I Sverige finns bara en rikskvot för laxfiske. Det innebär att alla fiskar så mycket de kan när säsongen börjar, att priserna går ner och att kvoten snabbt tar slut. Det finns också misstankar om tjuvfiske.
I Finland har man däremot delat ut personliga kvoter åt yrkesfiskarna baserat på hur mycket de har fiskat tidigare. Då behöver de inte dra upp alla lax på en gång.
Förhandsanmälan gör det möjligt för myndigheterna att kontrollera fångsten och märkning av fångsten gör att man kan kontrollera ursprunget. Därför har myndigheterna kunnat ge undantagslov för att förlänga säsongen.
Fiskebiologen Markus Lappikorpi och fiskerimästaren Lars Sundqvist övervakar fisket i Lestijoki.
Tjuvfiske i Polen
– Ett av de stora problemen för laxen just nu är Polen. Det finns bevis för att man falsifierar fångstrapporter där, säger Sundqvist.
”Tjänstemännen kan inte nödvändigtvis skilja på en lax och en öring.”
Flera länder kring Östersjön, bland andra Finland har hjälpt Polen att få slut på tjuvfisket av torsk och deltar i fiskeövervakningen vid den polska kusten.
Problemet är bara att Polen inte anställde fiskeexperter som övervakare utan det gick med vilken utbildning som helst. Tjänstemännen kan inte nödvändigtvis skilja på en lax och en öring, säger Sundqvist som deltagit i övervakningen i Polen.
– Ett polskt fiskefartyg rapporterade att 90 procent av fångsten var öring och 10 procent lax. En kollega från Åbo var med om att granska fångsten och det var precis tvärtom.
Sundqvist, Leppikorpi och deras kollegor deltar också i EU-samarbetet kring fiskeövervakning och har inom ramen för det bland annat byggt upp en riskkartering för det finländska fisket i Östersjön.
Ryssja såldes på auktion
Färden på Lestijoki går vidare till ytterligare ryssjor. Grön lapp för att allt är okej, gul lapp för bristfällig märkning. Det bör tydligt framgå vem redskapet tillhör. På en vakare finns en plastbricka som av allt att döma en gång haft all tillbörlig information, men det enda som nu går att läsa är att ägaren heter Esa. Det blir gul lapp.
Fiskerimästaren Lars Sundqvist har skrivit en gul lapp för att anmärka om bristfälliga ägaruppgifter på en ryssja.
– Om det blir röd lapp tar vi bort hela fiskeredskapet, säger Sundqvist.
Det sker inte särskilt ofta. Om fiskeredskapet låg i kungsådran skulle de ta bort det.
För ett par år sedan blev det en röd lapp med utropstecken. Sundqvist och hans kollegor hade redan året innan sett en stor ryssja utanför Nykarleby.
Också denna gång var ryssjan utan märkning och på ett olovligt ställe. Fiskeövervakarna fick hjälp av två sjöbevakningsenheter för att kunna ta bort det.
– Det tog hela dagen att ta upp den och när vi kom i land närmare midnatt stod 20 karlar på stranden och såg på. En del tyckte att det var bra att äntligen få bort det olovliga ryssjan, andra tyckte det var överdrivet.
Sundqvist har sina misstankar om vems ryssjan var, men det kunde aldrig bevisas. Ryssjan såldes på auktion i år.
Fiskebiologen Markus Leppikorpi och fiskerimästaren Lars Sundqvist övervakar fisket i Lestijoki.